Skolavslutning – ett tal till mentorerna…

Är klassförälder vilket i sig innebär att jag ska se till att ordna en tackgåva till barnets mentorer, frågan som jag också ställer mig är om det ingår att jag ska förbereda ett tal, som tack för de år, terminer, månader som dessa fantastiska lärare varit mentorer för klassen.

Vad ska jag säga? Vad förväntas av mig? Ska det bara vara ett ”tack” eller ska jag i mitt tal också ge en bild av hur vi upplever det att vara föräldrar till ett barn som ska lämna mellanstadiet? Ska jag berätta att vi, som föräldrar ständigt fått höra att våra barns klass är livlig och fylld med energi och engagemang. Vi vet att våra barns rykte, som klass, har föregått dem och att de pedagoger som blivit mentorer har inlett sitt arbete med gruppen med att ”fasa” inför vad arbetet skulle innebära, för klassens rykte är långt värre än vad gruppen någonsin förtjänat. Eller ska jag bara säga tack, tack för att ni gjort ert arbete, för att ni är våra barns lärare.

Jag tänker att jag naturligtvis borde berätta att vi som föräldrar stått bredvid och sett att arbetet med barnen gått framåt, och när det gått bakåt eller stått stilla och att vi sett att alla mentorer/lärare i sitt arbete varit mycket närvarande och väldigt fokuserad på sin uppgift för att gemensam ge barnen i klassen den bästa skolgång de kunnat. Min bild är också att klassens och pedagogernas arbete varit mycket framgångsrikt. Mentorerna har genom sitt arbete skapat en grupp, en klass, som i sig själv är trygg och det har gjort att åren i skolan blivit väldigt lärorika.

Jag vill också berätta att vi föräldrar har alla hjälpt till utifrån vår förmåga för att göra barnens skolgång lärorik och meningsfylld för det vet jag är sant. Vi föräldrar arbetar för våra barn utifrån våra erfarenheter, kunskaper och förståelse. Och att vår inblandning på gott och ont har haft syftet att göra våra barns skolgång så bra som möjlig.

Men jag tror att mitt tal bara kommer att landa i att jag bara säger tack, tack för den tid som du/ni varit våra barns mentorer. Men jag vill säga så mycket mer, berätta mer om en förälders upplevelse att vara just förälder till ett barn som går i en svensk vanlig grundskola.

Men jag säger nog tack, för den här tiden och njut av sommaren.

integritet

Integritet på nätet för unga – en ny internetguide och diskussionsmaterial

Tänker du kring dina barn eller elevers integritet på nätet? IIS, Internetstiftelsen i Sverige, har just släppt en ny guide tillsammans med BRIS, som heter Ungas integritet på nätet. Det är en guide som är viktigt för alla vuxna som arbetar med barn eller som har barn som använder nätet, med andra ord alla 🙂

Det fina är att du kan läsa guiden alldeles gratis på nätet, genom att surfa in på guidens sida Ungas integritet på nätet. Det du möter är en presentation av vad du kommer att lära dig om du läser guiden och det är bland annat vad integritet på nätet kan betyda för unga, hur du som vuxen kan prata om integritet, men i guiden finns också tips som ökar integritetsinställningarna i de smarta mobilerna som de flesta barn använder när de surfar på nätet.

Jag vill också passa på att tipsa som Webbstjärnans lärarmaterial kring integritet, vilket är ett diskussionsmaterial som hjälper dig att sätta igång ett samtal kring integritet och nätvanor.

Skärmavbild 2016-05-20 kl. 17.33.20

Vad kan hända om man inte är källkritisk?

I onsdags blev jag intervjuad av en fantastisk radioreporter som skulle göra ett reportage för P4 barn kring källkritik, går på radio nästa vecka. Reportern ställde de vanliga frågorna, vad är källkritik, hur är man källkritisk? Men inte bara dessa frågor som jag känner igen, utan även frågan om det är farligt att inte vara källkritisk?

När jag fick den frågan känd jag mig lite ställd, hur ska jag formulera det här?

För visst kan det vara farligt om vi på grund av okunskap eller bristande medvetenhet sprider information som är rent missvisande, men är det det jag vill säga till ett barn? Vill jag skrämmas, och säga att om du inte kan din källkritik (och speciellt på internet) då kan det gå riktigt illa och du kan råka illa ut, kanske till och med göra andra illa.

Nej det vill jag inte, men samtidigt vet jag att om vi inte är medvetna med vad vi sprider och vad vi tror på kan det leda till att vi blir lurade på pengar, eller gör saker som vi inte vill stå bakom sedan för att de är känsliga eller pinsamma. Och en bristande källkritik kan också gör att vi sprider fördomar och uppfattningar som inte är sanna.

Intervjun fick mig att tänka och fundera i nya banor, vad händer om människor inte är medvetna och kunniga om vad de sprider, utan bara sprider information för att de tror att den är sann, eller för att alla andra sprider den… och det många säger många gånger kan ju lätt uppfattas som en sanning, men så behöver det inte alls vara.

Är det farligt att inte vara källkritisk?

Teklafestivalen – lyfter behovet av förebilder för alla inom it och teknik

teklaJag har lyckan för andra året att få vara med på Teklafestivalen:

en teknikfestival för dig som är tjej mellan 11 och 18 år. Under en heldag får du testa robotprogrammering, speldesign, proteinrening, 3D-printing och en massa annat i en blandning som passar alla, oavsett hur mycket du kan och vet innan.

Tekla är öppen för alla, oavsett vad man har för förkunskaper, allt behöver är att vara nyfiken. Teknik och it är något som vi alla omger oss med så nyfikenhet på det ”vanliga” är A och O för att man ska lära sig mer och inse de möjligheter som tekniken medför. Jag ska få inspirera och via hur man kan använda bloggen som ett verktyg för att skapa en plattform på nätet. Det ska bli superspännande och väldigt roligt!

Stort tack för det!

Gör en kopia och se dig själv – kan det vara så enkelt?

Jag vet att vi lär genom att imitera, att försöka göra som de som kan, för att sedan få insikter om vad vi saknar för kunskaper. Samtidigt är det ”fult” att kopiera, du ska vara originell och om du ”lånar” av andra ska du uppge dina källor. Mitt liv är fullt av kopierande och imiterande, och jag kan tillstå att många gånger ”lånar” jag utan att ange att jag lånat.

Igår kväll avslutade jag en fotoutmaning, som handlade om att göra en exakt kopia av en annan fotografs bild. Jag valde en fotograf, som jag inte känner men som alla pratar om, som många, väldigt många har kopierat, jag absolut inte först och kommer troligen inte att vara sist. Min bild blev ingen exakt kopia, för jag kunde inte, mina kunskaper, min teknik och min förmåga räckte helt enkelt inte till att göra en ”exakt” kopia. Men jag gick från utmaningen rikare eftersom jag fick med mig orden:

-Mamma du kommer aldrig att klara av det, du kommer att göra en bild som är din, och som inte alls en kopia. Och det kommer att vara bra.

Och visst hade han rätt, pojken som så uppmuntrande såg min oförmåga. Min bild blev min egen och inte alls en kopia, inspirerad av förebilden och av HC. Andersen. Mitt försök fick mig att se mig själv, för det är allt det som finns i min bild som är jag…

Så låt oss kopiera mer, så vi kan se det som är vi och det som skiljer oss från det som vi försöker kopiera. Vill du se bilden? Läs om försöken kolla in stuckinplastic.com

homage to Vesa

homage to Vesa

Jag ställer ut i Seattle tillsammans med Stuckinplastic

Jag undrar alltid om jag ska kalla oss ett kollektiv, vi på Stuckinplastic, ett fotografkollektiv som alla fotograferar leksaker, plastleksaker 🙂 När jag fick frågan om jag vill vara med var det en stor ära, och en lättnad jag var inte ensam, utan jag ingår i ett kommunity, ett kollektiv och vi fotograferar leksaker 🙂 Jag bloggar där om just att fotografera leksaker, minst en gång i veckan så kicka in!

Vi, kollektivet, på Stuckinplastic kommer att ställa ut på Bryan Ohno Gallery i Seattle i november, det är en fantastisk grej 🙂

Du kanske vill ha en bild? Jag har blivit tillsagd att det ska gå att beställa även från Sverige. Hur vet jag ännu inte, men jag lämnar så klart besked så snart jag vet om du är intresserad, då är det bara att skriva en kommentar, eller skicka ett mejl.

 

Insiktsfulla dagar är de bästa!

DSC_8184

Tanken på att det är bara en knapp månad kvar till internetdagarna gör mig minst sagt nervös, samtidigt vet jag att det finns ingen konferens som jag tycker mer om. Inte bara för att jag själv råkar ha ett finger med i spelet, utanför att internetdagarna alltid bär med sig insikter och kunskaper som jag inte ens visste att jag behövde. I fjol handlade det om att vara visselblåsare och kunna utnyttja ”the big data”, och göra konst av selfies. Insikter som jag bär med mig, tack vare internetdagarna. I år hoppas jag på nya framförallt oväntade som de som kommer av de fantastiska talarna, men också nya för att de gäster som jag bjudit in på spåret ”Ska alla barn bli programmerare?” kan komma med insikter och perspektiv som jag själv inte tänkt på.

Jag längtar samtidigt som uppladdningen är nervös, för jag vill att det ska bli så bra som det brukar… Jag hoppas att du tittar in, kanske till och med kommer att vara på plats… om så ses vi där och då på Waterfront den 23-24 nov, 2015.

 

Facebooks ansvar är att ge mig de nyheter och annonsörer som passar mig

Jag läser den fantastiska artikeln på DN som heter Facebook har skapa ett unikt informationsmonopol. Där artikelförfattaren intervjuat och diskuterar samt problematiserar Facebooks roll som nyhetsförmedlare. Jag ska inte säga att jag är förvånad när Lars Backstrom (news feeds ingenjör på Facebook) säger att:

– Att optimera news feed handlar främst om att förmedla innehåll som användaren gillar, så att de återvänder oftare, säger Backstrom lättsamt.

Samtidigt förvånas jag över att journaliser som sak intervjua och ställa kritiska frågor till Facebook enligt artikeln snarare frågar om hur de ska optimera sin närvaro. Var är de kritiska perspektivet när det kommer till hur Facebook fungerar? Vilket fall som helst tycker jag att du ska läsa artikeln om Facebooks informationsmonopol! Intressant och viktig läsning för alla Facebookanvändare.

Varför lockar framtiden så mycket?

Häromdagen satt jag på ett seminarium på SVT som hade rubriken: små barn och internet, nästa generations behov och vanor”. Seminariet i sig handlade om internet, sociala medier och små barns användning av digital teknik. I flera presentationer och diskussioner kom argument som handlade om ”framtiden” och att vi i barnen har framtiden. Det fanns också en ansats om att vi skulle lära oss om framtiden genom att titta på barnen, eller att vi har ett ansvar för att förbereda barnen för framtiden… Jag har under en längre tid verkligen funderat över argumenten om ”framtiden”, är inte våra barn en del av vår samtid. Och i diskussionen om framtiden sägs ofta att vi behöver förbereda barnen för en framtid … men är det ens är möjligt.

Det vi kan göra är att ge våra barn verktyg för att förstå och kunna hantera samtiden, och samtidens medielandskap, internet, och sociala medier och på så sätt blir de mer framtidsförberedda… kanske inte för allt som framtiden bär med sig men en del. Ibland hör jag argument om att skolan ska förbereda barnen för framtiden, men det skrämmer mig för om vi formulerar skolans uppdrag som ett som handlar om framtiden är att göra det för stort, abstrakt och i uppdraget ligger redan en implicit förväntan om att skolan ska misslyckas, för när den framtid kommer som barnen ska leva i så har skolan självklart inte förberett dem för allt. Istället behöver vi lyfta frågan utifrån idag och den samtid som vi befinner oss i, vi vet massor om samtiden, låt oss förbereda barnen för den och för att kunna hantera den, så som den är idag och troligen imorgon, så kommer de bättre kunna hantera den framtid som de ska leva i.

Screen Shot 2015-09-17 at 08.19.03

Nu är rapport Eleverna och Internet 2015 publicerad!

Äntligen är rapporten Eleverna och internet 2015 släppt. I har den liksom rapporten Svenskarna och internet, samt pensionärerna och internet fått en egen rapportwebb på IIS. Vilket gör mig extra stolt.

I rapporten ser vi samma tendenser som tidigare år att eleverna är uppkopplade, ständigt och väldigt aktiva internetanvändare, men att endast hälften av grundskoleeleverna upplever att de regelbundet pratar om källkritik i skolan. Istället är internet ett uppslagsverk och en källa för fakta, risken tycks vara stor att eleverna får använda sin fritid för att lära sig kritiskt granska källor och information på nätet.

Rapporten innehåller också ett avsnitt om pedagogers användning av digitala verktyg och där ser vi att det främst är i förhållande till administration som de digitala verktygen används. Naturligtvis finns det mycket mer, och massor med spännande siffror så kolla in Eleverna och internet 2015.